S:t Olofs sjöled: en himmel som skyndar långsamt

BÖRJAN AV SOMMAREN HADE JAG ÄGNAT ÅT ATT SITTA VID SKRIVBORDET, MEN NU VAR ARBETET GJORT OCH JAG HADE ETT SKRIANDE BEHOV AV ATT VÄDRA HUVUDET. SÅ VI PACKADE NER MATSÄCK, OMBYTESKLÄDER OCH SEMESTERLÄSNING I RYGGSÄCKAR SEDAN BEGAV VI OSS TILL SKÄRGÅRDEN FÖR EN SNABBVANDRING PÅ ETT PAR DAGAR.

Dela sidan

Edellinen artikkeli
Seuraava artikkeli

VI LYFTER ARMARNA RAKT FRAM. Vi hade luftiga planer, som sig bör på semester. Vi skulle först följa den nya S:t Olofs sjöled så långt vi kände för och ta sidospår om så krävdes för att få mat eller en plats att övernatta på.

Själva vandringen inleddes med en färjetur mellan Pargas och Nagu. Färjan Elektra som trafikerar sträckan går på el, så turen är både ljudlös och utsläppsfri, vilket passar en naturutflykt. Vi steg ombord efter en busstur och den ljumma havsbrisen hade omedelbart effekt. När fören angjorde bryggan var vi hungriga som vargar.

Vi köpte kaffe och smörgåsar i en kiosk. När vi satt vid ett bord utomhus träffade vi vår första kollega. Maria var från Stockholm och en passionerad vandrare. När hon planerade sommarsemestern hade hon stött på S:t Olofs sjöled på nätet och bestämt sig för att vandra från Åbo via Åland till Stockholm.

– Nästa år blir det Trondheim, utbrast Maria och svingade upp ryggsäcken på ryggen. Vi önskade henne en trevlig vandring och tittade beundrande på de raska stegen som tog vår nya bekantskap mot nya mål.

VI HADE INTE BRÅTTOM. Vi tog det lugnt och smälte frukosten innan vi gick vidare.

 

 

 

De första kilometerna fick vi vandra vid sidan av landsvägen. Det var livlig trafik, men vi klarade det tillsammans. Bilförarna var hjälpsamma och höll undan, och om det inte gick på grund av bilar som kom i motsatt riktning väjde vi snällt av mot vägrenen. Den avslappnade stämningen kan nog bäst illustreras med att vi två gånger fick frågan om vi ville ha skjuts. Vi tackade artigt nej och fick en glad vinkning till svar. Tack å hej!

 

 

 

Efter en timmes vandring lämnade vi stora vägen och gav oss in på mindre vägar. Med trafikljuden bakom oss märkte vi återigen hur sinnena fick ro av att röra sig i naturen.

VYERNA VAR NATURLIGTVIS I EN KLASS FÖR SIG. Åkrarna kantade av gärdsgårdar, skärgårdstallarna som vajade i vinden, havsvikarna som glittrade i solen och stackmolnen som gled fram på himlen var som tagna direkt ur Boken om vårt land.

Även ljuden var njutbara. Fåglarna kvittrade, korna råmade, någonstans skällde en hund och man hörde svagt ljudet av en vedklyv.

Den mest överraskande upptäckten var doften av smultron. Den var så överväldigande i våra näsborrar att vi inte först förstod vad det var, utan stirrade dumt på varandra. Det luktar precis som smultron här. Det är klart att det doftar när vägrenen är helt röd av dem.

"Med trafikljuden bakom oss märkte vi återigen hur sinnena fick ro av att röra sig i naturen."

Och så goda de var. Goda var även de blåbär och hallon som vi hittade senare.

Vi fick en påminnelse om känselns betydelse – som för övrigt är det viktigaste av våra sinnen, för utan den skulle mänskligheten inte finnas – efter att ha vandrat i tio kilometer. Våra ömma trampdynor påminde oss om att ett alltför långvarigt lättsamt liv skulle kräva att vi gav fötterna uppmärksamhet. Ett bra sätt att undvika skavsår och blåsor är att byta skor med jämna mellanrum. Så vi tog av oss vandringssandalerna, snörde på oss gympaskor och gav oss vidare.

Det var lätt att orientera sig, för S:t Olofs sjöled är väl utmärkt. I korsningarna finns det små men tydliga skyltar där det står i vilken riktning man ska gå. På de raka partierna sätts vandraren dock på prov, för det finns färre vägskyltar. Till slut får man syn på en välbekant rödvit skylt i ett träd vid vägkanten och allt är bra igen.

Landskapet och vägnätet var varierande – skogar, backar, broar, sund, stränder, gångvägar och stigar i lagom portioner så att man hela tiden höll intresset uppe.

EFTER FYRA TIMMARS VANDRING KOM VI TILL EN KYRKBY. Efter de tysta skogspartierna kändes Nagus myller rent av förbryllande. Det var mer människor, kaféer, marknadsstånd, skratt och liv än på salutorget i Helsingfors.

 

 

Det välkomnade vi. Kaffesuget slog till, så vi satte oss på en passande uteservering en stund och tittade på livet i gästhamnen. Efter att ha fått tillbaka krafterna fattade vi ett snabbt beslut och hyrde kanoter i ett par timmar. Det var bara fem kilometer kvar till det ställe där vi skulle övernatta, så vi hade gott om tid för ett litet havsäventyr. Vi paddlade inte långt, men det räckte att glida fram längs de närliggande stränderna för att få en bra bild av hur skärgården såg ut från vågorna.

Som första övernattningsställe hade vi bokat ett rum på Hotel Stallbacken. Efter en dusch och en tupplur begav vi oss till restaurangen hungriga som vargar.

Middagen serverades på terrassen. Den heta sommardagen blev till en ljum kväll och solnedgången fick de omgivande åkrarna att lysa i gyllengult. Vi tittade på ett par turturduvor som åt middag bredvid, inmundigade flera rätter och vid tiotiden fylldes våra rum med ett regelbundet snusande ljud.

Efter frukosten slängde vi återigen på oss ryggsäckarna och gav oss av mot Korpo. När vi hade lämnat Nagu avvek vid från S:t Olofs sjöled och fortsatte på egna vägar. Vi strövade längs småvägar, åt bär i vägrenen, beundrade vyerna och pratade om allt mellan himmel och jord.


  • Missa inte heller det här: Skärgårdens ringväg

    Längs Skärgårdens ringväg kan man cykla, åka moped eller bil eller vandra. Man kan välja mellan två rutter av olika längd. Längs rutten finns det sevärdheter och naturligtvis den genuina skärgårdskänslan. Det finns en strandbod, en träbastu, broar, en färjeövergång och skärgårdslimpa. Övernattningsställena och matställena är öppna året om.

    Läs mer: saaristonrengastie.fi

    Skärgårdens ringväg ~ 250 kilometer Åbo–Pargas–Nagu–Korpo–Houtskär–Iniö–Gustavs–Tövsala–Villnäs–Merimasku–Nådendal–Åbo

    Lilla Ringvägen ~ 100 kilometer Åbo–Pargas–Nagu–Själö–Hanka–Rimito–Nådendal–Åbo


DET ÄR TREVLIGT ATT PRATA MEDAN MAN VANDRAR. De tysta stunderna känns inte jobbiga, så det blir ett avslappnat och otvunget samtal. Man kan låta de egna tankarna mogna till meningar i lugn och ro, och man behöver inte direkt komma med svar. Man har tid. Det jag totar ihop på fem minuter hemma avhandlas under en fem timmar lång konversation under vandringen.

Vi hade gett oss av på resan efter ett ganska spontant beslut och var definitivt inte ensamma där ute. Ringvägen lockar fler turister till skärgården för varje år, vilket syns på populariteten för övernattningsställena. Vi hade en otrolig tur, för vi fick rum precis där vi ville – eller åtminstone alldeles i närheten.

 

 

Eftersom vi älskar god mat hade vi valt restaurang Back Pocket som vår andra destination. Hotel Nestor som ligger i anslutning till restaurangen var tyvärr fullbokat, men som tur var fanns det ett trevligt dubbelrum på Faffas B&B några hundra meter därifrån. Huset var hemtrevligt och prydligt och i slutändan gick allt som smort.

Eftersom vi älskar god mat hade vi valt restaurang Back Pocket som vår andra destination.

Back Pocket levde upp till sitt rykte. Vi hann precis lagom dit till lunch, och när vi åt den tackade vi vår lyckliga stjärna för att övernattningsstället inte låg längre bort. Med fulla magar var även ett par hundra meter en utmaning. Vi kom i alla fall fram till sist, och tillbringade resten av dagen i Faffas trädgård med att läsa, halvsova och smälta den goda lunchmaten.

NÄR KVÄLLEN KOM HADE ÄVEN MATLUSTEN KOMMIT TILLBAKA. Vi begav oss återigen till Back Pocket och blev inte besvikna på köket den här gången heller. Som röda fästingar pallrade vi oss upp till rummet i sommarnatten.

Efter frukosten var det dags att planera hemfärden. Vi ville inte ta en rak väg till Åbo, utan bestämde oss för att gå till Korpo kyrka, då det var en vacker morgon och vi hade gott om tid. Vi strosade knappt tio kilometer på över två timmar, men till sist var vi framme. Vi köpte med oss matsäck i en butik och klev på bussen.

  • Ett annat utmärkt val för cyklister: Kustrutten

    Kustrutten är en vacker cykelrutt som går genom nationalparkerna i Skärgårdshavet, Tykö och Ekenäs skärgård. Längs rutten finns det många platser som måste upplevas, som exempelvis Bengtskärs fyrö, Högsåra, Rosala och Örö samt de idylliska bruksområdena Dalsbruk, Mathildedal och Kirjakkala.

    Om du inte äger en cykel kan du hyra en längs vägen. Du kan hämta en cykel på en ort och återlämna den på en annan. Du kan alltså komma hit med bil och bara cykla den sträcka du vill. Rutten är cirka 200 kilometer lång, varav sammanlagt 35 kilometer med färja.

    Läs mer: rannikkoreitti.fi

BEKANTA DIG MED RUTTEN OCH PLANERA EN EGEN MINDFULNESS-RESA:

Text Jari Salonen. Video Kim Allen Mersh.

Publicerad | Uppdaterad

Läs mer