Mäkelä & Sjöroos: Åbo är den nyfiknes musikoas

Klaus Mäkelä och Jori Sjöroos är musikens toppnamn, men inom deras egna cirklar. Under deras möte diskuterar de fördomar och lär sig av varandra.

Dela sidan

Edellinen artikkeli
Seuraava artikkeli

Mäkelä och Sjöroos, som inte känner varandra sedan tidigare, kommer igång direkt: När du började spela det som du lyssnade på som barn, är kapellmästaren nervös innan spelningen, hur tänker kompositören? Absolut gehör? Vad finns bakom noterna? Har ljud en färg? Behöver vi skiljemurar mellan olika stilar och vad är genre egentligen för något?

​​​​​​​De som intervjuas uppmuntras till att utbyta tankar, händerna rör sig i luften och de nya vännerna får inspiration av olika perspektiv. Vi pratar dock om en och samma sak, musik.

Jori Sjöroos är en av Finlands mest framgångsrika producenter. Den stora allmänheten känner honom som PMMP:s hovproducent och gyllene finger. Just nu gör han karriär under eget namn och producerar nya artister på uppgång, som exempelvis Vesta. Sjöroos hade ett finger med i spelet i Paula Vesalas nya Finlandia-version.

Klaus Mäkelä är bara lite över tjugo, men fyller rummet med sin karisma av glad självsäkerhet. Han är både framgångsrik cellist och en av de hetaste internationella kapellmästarna just nu.

Mäkelä är Sveriges Radios symfoniorkesters huvudgäst och Tapiola Sinfoniettas konstnärliga partner. Han har utsetts till Oslo filharmonikers chefsdirigent från och med år 2020. Han kommer till Åbo för att vara konstnärlig ledare för Åbo musikfestspel.

– Jag har bott i Åbo en stor del av mitt liv. Det är den ljusaste av alla städer i Finland med den mest färgstarka andan. Det är inte undra på att jag har skapat all mitt livs musik just här, säger Sjöroos med eftertryck.

Åbo är en gammal bekant för Sjöroos.

​​​​​​​– Jag har bott i Åbo en stor del av mitt liv. Det är den ljusaste av alla städer i Finland med den mest färgstarka andan. Det är inte undra på att jag har skapat all mitt livs musik just här, säger Sjöroos med eftertryck.

​​​​​​​Klaus Mäkelä är från Helsingfors, men erkänner också sitt intresse för Åbo.

​​​​​​​– Jag är inte från Åbo, men jag älskar staden, avslöjar han.

​​​​​​​Bakom kärleksförklaringen ligger alla de stunder han tillbringat här i jobbet, som även gjort att Mäkelä har lärt känna lokalbor.

​​​​​​​– Alltid när jag tänker på Åbo har det varit en enormt konstnärligt inspirerande period.

​​​​​​​De tycker båda två att Åbo på sitt eget sätt är Finlands mest europeiska stad. Åstränderna, restaurangerna, stämningen, räknar de upp.

Åbos unika musikliv

Åbo musikfestspel fyller 60 år. Mäkelä kommer också direkt att få börja planera inför jubileumsåret.

​​​​​​​– Det är helt fantastiskt att få vara med i en så traditionsrik institution, säger Mäkelä.

Han minns också hur unik staden är och dess historia.

​​​​​​​— Ur min synvinkel är Åbos musikliv helt unikt. Beethoven spelade här när han levde. För nutidsmänniskan känns det som en helt utopisk tanke!

​​​​​​​Även Jori Sjöroos har påverkats av musiklivet i Åbo. Han minns med glädje den första DBTL-festivalen, när han lärde känna klubbarna.

– Men år 2000 var den elektroniska musikfestivalen Koneisto en stor grej. Den startade i själva verket mainstream-boomen för den elektroniska musiken i Finland, säger Sjöroos.

​​​​​​​Han uppträdde även själv ett par gånger under festivalen.

​​​​​​​– Ingen visste någonting om mig. Till en början var tältet tomt, men det fylldes i slutet av spelningen. Koneisto är fortfarande väldigt viktigt för min konstnärlighet och ett avancerat evenemang som ristat sig fast, säger Sjöroos.

​​​​​​​– Mitt bästa och roligaste minne av Åbo är när min flickvän Senja Rummukainen vann cellotävlingen i Åbo och jag kom tvåa, skrattar Mäkelä. Han valdes dock till publikens favorit.

​​​​​​​Båda musikerna är förundrade över Åbos rika kulturutbud. De kom fram till att man definitivt bör vara fördomsfri, att genren inte spelar någon roll.

​​​​​​​– Genom att experimentera och testa kan man komma fram till något verkligt unikt, som man minns för resten av livet, tipsar Mäkelä.

Sjöroos är inne på samma sak, och han minns samtidigt sina egna erfarenheter av djärva koncept, som klubbfestivaler på internationell nivå som exempelvis Ydintalvipuutarha eller Turku Modern. 

I väntan på samarbete

Mäkelä och Sjöroos har båda till mycket stor del levt via musiken ända sedan den tidiga barndomen.

Mäkelä kommer från en musikfamilj, och även hans pappa är cellist.

– Mina föräldrar pressade mig aldrig att hålla på med musik, vilket jag är tacksam för. Det bästa är när man får hitta till musiken själv, förklarar han.

​​​​​​​Sjöroos instämmer, även om det såg lite annorlunda ut för honom. Musik var dock en stor del av min barndom.

​​​​​​​– Jag hade alltid bråttom hem från dagis för att lyssna på Abba. När jag var tio bestämde jag mig för att jag ville skapa musik, minns Sjöroos.

– Ja, i stort sett i samma ålder fattade jag ett liknande beslut, säger Mäkelä.

​​​​​​​I praktiken fanns det inga alternativ för någon av dem. Det var all in, utbrister båda med en mun.

​​​​​​​Medan Klaus huvudinstrument är cello tycker Jori inte att han har något huvudinstrument.

​​​​​​​– Jag saknar cellon, för ljudproduktionen är fysisk och man kan alltid själv bestämma tonen och soundet. När man leder en orkester måste man motivera människor att skapa ett visst ljus, säger Mäkelä som jämförelse.

​​​​​​​Sjöroos är så att säga självlärd. Han berättar att han dock entusiastiskt gick på många musikklasser och var med i band, men den verkliga revolutionen var datorn.

​​​​​​​– Då förstod jag att jag kunde skapa kommandon och programmera musik med hjälp av datorn. Det är ett instrument som innehåller alla instrument, beskriver Sjöroos.

​​​​​​​Samma sak kan sägas om en symfoniorkester.

Båda är eniga om att man inte behöver förstå musiken i förväg. Sjöroos har i själva verket betänkligheter inför akademiska förhandsuppfattningar. Mäkelä understryker dock att man inte behöver förbereda sig särskilt inför en klassisk upplevelse. Det räcker med ett öppet sinne, det är det som gör det så fantastiskt.

​​​​​​​Och återigen tar de gemensamt ton: det behövs inga indelningar i genrer, för bra musik handlar om musik, ingenting annat.

​​​​​​​Men skulle man även kunna få dessa två att skapa musik tillsammans?

​​​​​​​Absolut.

Artikeln har sammanställts i samarbete med Åbo stads kulturcentral.
Intervjuerna gjordes i Åbo konserthus, där Klaus Mäkelä har varit gästdirigent sedan 2015.
Text Rami Kangas. Bilder och video Kim Allen-Mersh.

Publicerad | Uppdaterad