”Åbo är som utomlands fast hemma”

Vad händer när ett par från östra Finland sliter sig loss och styr kosan västerut för en exotisk minisemester? Det har i alla fall med kuddar, en tidsresa och Bond-stämning att göra.

Dela sidan

Edellinen artikkeli
Seuraava artikkeli

Åbo. Ett ögonblick... Där är den där ån.

Det var ungefär de bakgrundsuppgifter vi hade när vi bokade en weekend-semester med stadens bästa utsikt över ån, Radisson Blu Marina Palace. Det avgörande för valet av just detta hotell var att även många statsöverhuvuden har övernattat här, till och med det svenska kungaparet.

Ett utmärkt val av oss och av Bernadottes. Hotellrummet kan till Kalles och Silvias ära beskrivas som härligt – flodbåtarna som guppar utanför, observatoriet ritat av Engel, stadsteatern, Samppalinna simstadion, Wäinö Aaltonens konstmuseum och hela tre broar som går över Aura å. Om man tittar lite närmare vid mynningen ser man några tingestar som Google avslöjar är Föri och Suomen Joutsen. Men varför i all sin dar tittar jag på dem genom fönstret när jag redan skulle kunna vara där? Nu går vi ut.

Var ligger den där Funikularen?

Det första vi gjorde på pojkvännens begäran var att hoppa på stadsfärjan Föri – män och manicker ni vet. Fartyget, som togs i bruk redan 1904, är uppenbarligen landets äldsta fortskaffningsmedel i daglig yrkestrafik och en förförande liten sak i sig, men i det här fallet upplevde jag snarare att den var en bromskloss mellan mig och min önskedestination. Jag ville nämligen åka med bergbanan Funikularen.

Efter att följt flaggstångsfarsen i Fredrikshamn kände jag redan från början stor sympati för Funikularen i Åbo. Som tur är visade sig bergbanan som tar en upp till Kakolabacken vara i fungerande skick, stabil och även otroligt snygg. Och så är den gratis! Till råga på allt väcker färden starka James Bond-vibbar hos oss båda. Hur många gånger upp och ner vågar man åka i den här holken?

Nästa stopp: Paris

Efter äventyret med agent 007 är det dags att besöka Åbo slott. På utställningen Några ord om kvinnor som belyser livet på 1600-talet bekräftas en sak: allt var definitivt inte bättre förr. Det historieosande slottet med sina innergårdar är dock det mest imponerande jag sett på länge. Har även vi i Finland ett sånt här? Jag känner att jag inte bara färdats några kilometer, utan århundraden.

När vi teleporterade oss tillbaka till nutid hade det blivit mörkt och vi upptäckte att vi hade hamnat i Paris. Det är i alla fall vad Åbo i den underbara kvällsbelysningen vid Auras ås mynning påminner om. Det är inte undra på att en bekant till mig konstaterade att Åbo är ”som utomlands fast hemma.” Det stämmer verkligen.

För att påminna mig om att jag befinner mig i Finlands sköte leder jag oss mot Marina Palace restaurang Grill it! och beställer ren. Ett fönsterbord nästan vid åns rand, förmodligen södra Finlands mest lysande servitör och en precis lagom tillagad biff på en äkta kolgrill. Ungdomarna skulle kanske säga 5/5, jag säger perfekt. Och inte nog med det. Till efterrätt utlovas dessutom spännande sängkammarexperiment.

Där fick jag dig allt

Sängäventyren handlar förstås om Marina Palaces fantastiska utbud av kuddar och täcken, som hotellet erbjuder alla gäster. Jag blir nästan lika entusiastisk inför sömnmenyn som inför Funikularen, och beställer hela utbudet för att testa. Nu är vi tysta, god natt.

Några fler poäng till väst

Innan vi åker hem hinner vi med många fler upplevelser. Som exempelvis:

  • Omeletterna som tillagas enligt egna önskemål på hotellfrukosten
  • Julfredsbalkongen (söt, men ser större ut på teve)
  • Det bulldoftande kaféet Cafe Art vid Aura ås mynning
  • Den fantastiska marmortrappan i hotellets nedre foajé

Tack, Åbo.

Du var underbar mot oss – och du kändes precis lagom exotisk.

Lisätiedot

Text Sari Kelkka. Video Kim Allen-Mersh

Publicerad | Uppdaterad