24 h på Wiklund – en bra eller dålig idé?

KAN MAN TILLBRINGA 24 TIMMAR PÅ ETT OCH SAMMA STÄLLE NÄR MAN ÄR PÅ STADSSEMESTER? OCH VERKLIGEN TRIVAS. VÅR ORÄDDA REPORTER ANTOG UTMANINGEN FRÅN NYRENOVERADE WIKLUND. HÄNG MED PÅ ETT VÅGAT MÄNSKLIGT EXPERIMENT.

Dela sidan

Edellinen artikkeli
Seuraava artikkeli

Jag erkänner. Jag har möjligheten att lyckas. I samma byggnad som Wiklund, som nyligen moderniseras från golv till tak, ligger nämligen Original Sokos Hotel, ett fullskaligt Sokos-varuhus, tre restauranger, ett kafé, en livsmedelsbutik, en skönhetssalong och en frisör samt en takbar som är känd för sin utsikt.

För att göra utmaningen ännu lite mer utmanande bestämde jag mig för att öka svårighetsgraden med tre extrauppgifter. Mer om det senare, för nu kör vi.

Jag träder in genom ingången till Original Sokos Hotel Wiklund och kommer på mig själv med att nicka nöjt. Precis runt receptionen öppnar sig ett lovande kafé dit jag mycket väl skulle kunna gå och ta en äppelp... läsa lite.

Hotelldöd? Inte idag

Även rummet ser lovande ut. Inredningen lyckas vara modern och hemtrevlig på samma gång och allt känns fortfarande splitternytt på hotellet, som öppnades i mars. Det uppskattar jag.

För nödsituationer har jag utrustat mig med medicin för att undvika tristess: en deckare och nötter. (Jag vet mycket väl att de säljer bådadera på hotellet, men jag vet också att jag är en latmask.)

Avkopplande varma stenar

Sedan är det dags att ge sig iväg och undersöka vad huset har att bjuda på. Jag börjar med skönhetssalongen Hyvä Olo, vars massage med varma stenar påstås vara avslappnande både för kropp och själ. Det är det också. När de varma stenarna smeker min rygg vyssjas jag till nirvana och känner hur bekymren i världen utanför smälter bort från mina axlar. Hur jag känner mig just nu? Inte illa alls.

Efter att ha blivit bortskämd på önskat sätt är det nu dags för en efterlängtad tur i varuhuset. Efterlängtad därför att jag har ett magiskt föremål i fickan: en hotellnyckel som innebär att jag som hotellgäst får 15 procents rabatt på normalpriset på alla inköp. Jag blev mer än lovligt entusiastisk över detta när jag checkade in.

Shopparens paradis

Jag lade särskilt märke till kosmetik- och damklädesavdelningarna, som faktiskt överraskade något med sitt utbud. Jag hittade många saker som stod på min inköpslista sedan länge, och stod under en lån tid och klämde på ett par bildsköna skor från Terhi Pölkki. När jag räknar ut långt det är till nästa löning släpper jag dock motvilligt greppet om skorna och går iväg för att ta en tröstfika.

Sedan ser jag Walo (ljuset)

Efter alla lockelser på gatuplan tar jag hissen upp till taket, där Walo Rootop Bar väntar med sin vackra utsikt. Jag har hört många prata gott om stället, och nu förstår jag varför. Runt omkring mig öppnas Åbo ur ett helt nytt perspektiv. Där ståtar domkyrkan, där står observatoriet på Vårdberget som ritats av Engel och där har vi neonljuskonstverket på energiverkets skorsten. När även cocktail-listan i baren visar sig vara himmelsk märker jag hur min trivselbarometer börjar skjuta i höjden.

jag hur min trivselbarometer börjar skjuta i höjden

Kvällen kröns av en måltid på den italienskinfluerade restaurangen Trattoria på andra våningen. Efter att ha njutit av en antipastotallrik och två olika sorters pizza med en hunger som en golden retriever kryper jag nöjd upp till mitt rum för att krypa till sängs.

Efter årets kanske djupaste sömn får jag även chansen att prova hotellets frukostutbud. I det digra utbudet av läckerheter som skapar beslutsångest har man även smugit in en del närproducerat, som exempelvis äppeljuice från Alitalo. Den hade jag aldrig smakat förr, men åh så god den var! Med utropstecken!

Efter att ha slitit mig från juicekranen gick jag en snabb runda i varuhuset igen och köpte med mig något ätbart från delikatessavdelningen till hemresan. När jag packade väskan summerade jag det senaste dygnets upplevelser, Trivdes jag? Varenda sekund. Saknade jag världen utanför? I själva verket surfade jag inte ens på sociala medier. Skulle jag anta utmaningen igen? På en gång.

Jag fick mig visst en kompakt stadsresort-semester.

Just det, de där extrauppgifterna

Jag höll på att glömma. Förutom trivseluppgiften i 24 timmar ville jag alltså öka svårighetsgraden med tre bonusuppgifter:

  1. Nollställa stressnivåerna.
  2. Hitta det perfekta rouget.
  3. Prata med minst en åbobo som anses inåtvänd.

Jag tyckte att i synnerhet den första uppgiften var lite svår, för det har jag misslyckats med många gånger. Till min förvåning upptäckte jag dock under mitt testdygn att jag hade gjort allt detta, helt utan att anstränga mig. Men kanske behöver det inte vara så svårt att vara på semester?

LÄS MER OM WIKLUND:

Jutun yhteistyökumppanina TOK.
Text Sari Kelkka. Video Kim Allen-Mersh.

Publicerad | Uppdaterad